Koffeinfritt kaffe?
Det finns ju dom som gillar o va med barn. Sen finns det dom som är som mej, men oftast vågar dom inte säga det. Men va fan, de här me o va fet, måste de va för alla? Alla är vi ju så olika men när det gäller med att att vara gravid då gillar helt plötsligt alla det? nä, den gubben går inte!
Visst är det helt sjukt mysigt o en vrölkonstig känsla när man få en kick av sin son/dotter där i magen, visst är det mysigt när pappa kryper ner o lyssnar o pratar me magen, o visst är det fantastiskt med den där uppmärksamheten man får.
Men, -Men när de små söta kickarna blir till en misshandel innifrån, (heslt när man ska sova) eller när man bryter ihop i garderoben för att inget, verkligen inget passar längre. Man är helt plötsligt fet där man inte trodde att man kunde vara fet som typ, nacken. O dessa järntabletter som jag ska trycka i mig två ggr om dagen, omg säger ja bara, det är en ny toaupplevelse varje gång, spännande, men inte så kul när man inte befinner sig hemma. Och för att inte tala om motionen, senaste order från läkare var denna: Therese, du måste vila nu, bli inte förbannad och sitt inte stilla för länge.. Ehm,, oki, jag ska alltså gilla läget med att vila fast stående? What? Bli inte så förbannad, haha undra om hon ens har vart gravid själv. Ja tänker va förbannad, va fn annars ska ja lägga min energi på? Ja får ju inte göra ett skit. Den bästa kommentaren är väl dock: Jag vet att du har ont här, här o här o här, om du har tur så försvinner det nån månad efter förlossningen. NÅN MÅNAD? till råga på allt så är det in bara o klämma ut monstret o sen e allt bra.. det tar ytterligare tid.. Fine livet hatar mig!
Föruton dessa vardagsproblem de stackars gravida får genomlida så hade jag även graviditetsillamående de två första månaderna, jag fick en inflammation i tarmen, fick utstå en Koloskopi, ja du ser rätt, en Koloskopi! Men det värsta av allt, hör här: Koffeinfritt kaffe! ett skämt. Livet hatar mig!
Men ändock så finns det så mycket kärlek laddat till vår älskade dotter/son så den kommer att vara helt överälskad (är det ett ord?) Och tro mig när jag säger att jag skulle genomlida allt detta tio gånger mer för denna lilla varelse inom mig! Helt sjukt men sant!
Så nu har jag vräkt ur mig, ska gå o dricka mitt ”kaffe” o njuta av diverse vårsol på balkongen! Carpe diem som man säger (hoppas de stavas så)
This entry was posted on fredag, april 16th, 2010 at 8:05 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.