Timmy!
I år glömde jag, eller nä kanske inte glömde, men ja glömde fråga vilken helg de va! Timmys cup. Vår älskade som lämnade oss för tidigt, alldeles för tidigt! Kanske är de jobbigt o minnas, eller ja, det ÄR jobbigt att minnas, blir så mer verkligt då. för i våra minnen så lever du!
Ja vet att alla har vi egna minnen från den där natten/dagen o ingen av oss glömmer… Du var som en bror för mig allafall.. och jag är både glad o arg för att ja fick växa upp tillsammans med dig, Du finns ju faktiskt inte mer och det är något vi alla fått lära oss leva med. Men fan de gör ont, så ont att man ibland önskar kanske att man aldrig känt dig!
Imorrn är det din dag, din dag som jag i år över huvud taget inte alls engagerat mig i.. Men för mig lever du så länge vi minns <3
Här är texten som min älskade syster läste upp på din begravning som faktiskt är ihopsatt av mina egna texter som skrivits av mig både före och efter du lämnade oss:
När någon dör, så stannar det eviga tankesättet en stund. Den självklara vardagen försvinner. Att få ett besked man blir tvungen att acceptera. Att acceptera livet, och att döden faktiskt följer.
Allt har rasat, att leva har blivit kaos och katastrof, meningen med allt har blivit oförståeligt och man vill lämna livet för en stund. Ta en paus från förvirrade tankar och bildspel i huvudet.
Man vill inte sova för man är rädd för att glömma, man vill inte vakna för att inse att allting faktiskt inte är en mardröm. Man vill finnas för alla, men ändå bara dö.
Jag är så rädd att glömma dig Timmy! Du fattas oss!
Vi kan inte förstå, för oss lever du än. När vi får ta del av dig så kommer du bara att vara en underbar varm själ, som seglar förbi i vår vardag. Som en ljuvlig doft sveper du förbi, men lämnar mig lika fort. Jag väntar på att du ska komma hem. Men du kommer inte mer.
Min kusin, men framför allt min vän.
En vacker sommardag vi låg på Vårbostrand. Timmy, Gittan, Tina, Zonny, Robin och jag. Vi låg i solen, på land.
Plötsligt ger Timmy ett gapskratt och reser sig dansande upp. Ingen blir förvånad av Timmys fnatt och följer med i hans skrattkupp.
Han skrattar fram ordet ”Sinpaj” på finsk dialekt, men lägger sig senare som inget har hänt. Vi tittade frågande på Timmy, -Ingen é perfekt
Än idag vet jag inte vad ordet betyder, men det spelar ingen roll, Du fick oss alltid att le och förlora all skrattkontroll.
För dig spelade det ingen roll om vad som var sagt eller skrivet, du vände ändå på allt till det roligaste i livet.
Så länge vi minns, så länge lever du!
Timmy, The one and only!
This entry was posted on fredag, december 10th, 2010 at 23:02 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
december 13th, 2010 at 13:34
Alexandra says:ooo… <3<3<3